inget kan ändra den känslan jag får.

att jag inte ens ler när jag ser min älskade ponny, är inte det konstigt?
att jag inte ens är lycklig i stallet,
det enda stället som jag någonsin vart lyckligast och mig själv
i, är inte det konstigt?
att jag inte ens tycker det är kul i stallet längre, är inte det konstigt?!
när jag mockade alla boxarna idag, bröt jag ihop. jag fall ner på golvet och grät, och grät.
utan att ens ha en anledning till att gråta, eller jo jag har nog en del, men ändå.
det är långt ifrån likt mig att bryta ihop. iallafall på det där viset jag gjorde idag.
jag har, som sagt, ingen ork längre. vill bara ligga hemma i min säng och inte göra något.
det är allt jag har lust och ork till.
jag vill prata ut om det här, men det finns ingen som förstår mig. ingen. jag vägrar gå till en kurator, eller. jag har verkligen ingen lust för det. varför ska jag öppna mig själv och visa den mörkaste sidan av mitt liv, den delen av mitt liv som inte ens jag vågar berätta för mig själv, för en vilt främmande människa som säger att den förstår mig fastän den fan inte har ett knyst om vad jag menar? nej, kurator och psykolog har jag strykt från min lista för länge sen. då har jag det hellre inom mig och bär min egen börda istället för att slösa pengar och tid på en halvt avdankad gammal gumma eller gubbe som fått höra "allt" i 'alla dessa år'. haha fuckit. nej glöm de. oavsett ålder eller utbildning, skit samma. inget kan hjälpa mig nu. jag väntar bara på tiden, att jag ska må bättre, men tiden går. och det kommer att bli bättre, det måste bli bättre, den inställningen har jag. hur lång tid det än får lov att ta, tid har jag tid med.
'
'
jag som alltid har varit den där glada amanda med ett ständigt leende på läpparna och aldrig haft några som helst problem med att skratta. nu tar det emot att le, jag vill inte le. jag vill inte skratta. det känns fel. som om jag har fått en roll jag spela; 'amanda, nu ska du vara deprimerad. och vad som än händer får du inte le. du får inte ta emot ett skratt. vad som än händer, ska du tycka synd om dig själv och du ska hata dig själv!'
haha alltså, jag avlider! det ska inte vara såhär! jag är 16 jävla år och ska fan vara lycklig. jag har en underbar häst som jag älskar, jag har en underbar mamma som alltid ställer upp och älskar mig även hur dum jag varit. jag har underbara vänner. jag har det bra. 
men somehow, har någon bestämt sig för att jag ska inte får vara lycklig. jag får inte unna mig kärlek eller ro. speciellt inte kärlek. så fort jag känner den minsta gnutta kärlek så blir det fel. jag hittar aldrig rätt, och hittar jag rätt gör jag bort mig och ångrar mig i efterhand.
nu vart de ett jävla långt inlägg, men nu känns det lite bättre faktiskt :o
damn, vad jag älskar att skriva!
bilder från promenaden till stallet med jeff:
love snö (y)
vackraste jeff, med en failad enkel redigering från mig
majapiraya och nyfikne knorke
knorkus och maja
gamle chateau och lillfrejsan
haha, älsklingen blinka precis, därför han ser så jävla retard ut (;
igor in action!
haha älska mobilkamera, NOT >.<

Kommentarer
Postat av: Makke

Men älskling, du vet att du kan prata me mej ju:O<33

2009-12-23 @ 02:23:22
Postat av: amanda

jag vet älskling <3! <3

2009-12-23 @ 13:11:14
URL: http://avikner.blogg.se/
Postat av: Maja

Hej Amanda :)

Vi kanske inte känner varandra så bra heller.

Men ibland vill man prata med någon man inte känner så bra, och då kan du prata med mig om du vill :)

Saknar dig, hoppas att allting blir bättre.

2010-01-03 @ 20:17:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0