jag har bara en förälder, en vårdnadshavare.
många av mina vänner, eh wait - alla mina vänner(!), har två att fråga. om en säger nej kanske man har en chans hos den andra.
jag får ett svar, sen får jag leva med det svaret jag får, har inget annat val än att acceptera.

det är inte så att jag är missnöjd över det heller,
jag älskar min mor och för mig är hon den bästa i världen.
men den sista veckan tycker jag att hon har varit alldeles för realistisk, för mycket mamma.
visst, det är hennes uppgift i know it, men sometimes blir det bara för mycket och det blir jobbigt.
som sagt den här veckan har hon varit över realistisk.
jag har fått förfrågan att köpa rasmus.
ni som följer min blogg vet vem rasmus är och vad han betyder för mig.
en häst som mitt gymnasie äger, och en häst jag älskar mer än words can tell, det är bara det att vissa människor inte förstår min kärlek till den hästen. jag hatar det.
men det har inte med detta inlägg att göra så jag ska hålla mig till ämnet.
.

whatever, mor tyckte det var skitkul att jag fick köpa rasmus för hon vet att han är betydelsefull för mig och hon sa att jag skulle slå till, TILLS jag berättade för henne vad han skulle kosta.
då blev hon like this:  
  "hur gör du med stallplats efter skolan?", "vart ska du köpa hö?" - det är två år dit, det hinner lösa sig! och det är inte direkt så att dalarna har hökris. 

"du kommer få jobba röven av dig för du vet att jag inte betalar ett öre?!" - jaa, jag vet. det har jag vetat redan innan jag planerade att skaffa häst.

"onödigt att skaffa häst om du inte får tävla något för att du måste jobba varje helg.." - från och med när brydde jag mig om att tävla? säg mig mamma, från och med när har jag prioriterat tävling framför att älska min alldeles egna bästa bästaste vän?! säg mig det..

"du förstör alla dina planer , du jkommer vara fast i sverige med din häst!" - hon har rätt på ett sätt, men jag vet att det finns folk där ute som tycker om rasmus som skulle kunna tänka sig honom på foder om det skulle behövas. skolan kan låna om dom vill, dom vet att han är grym.

"jag vill bara att du tänker över det här, det är ditt liv handlar om" - detta är jag mycket medveten om. men har mina vänner som äger häst dessa bekymmer? answer: no.

mamma, jag vill säga till dig att jag klarar det här.
jag vet att jag får slita röven av mig, men jag vet att jag fixar det.
jag ska kämpa, och jag gör det inte bara för min egen skull - utan för jag vet att rasmus skulle bli så lycklig med mig.
mamma, jag älskar dig. men tänk inte så mycket, det är jobbigt för både dig och mig, främst för mig för din åsikt betyder för mig och det vet du.


                                                        

JAG VET ATT DET HÄR INLÄGGET BLEV LÅNGT OCH DRYGT MEN JAG VAR TVUNGEN ATT SKRIVA AV MIG.
skulle kunna skriva fyra A4 sidor om det här ämnet, men jag ska ta det face to face istället.
bara det att jag har så svårt för att prata, jag skriver 10000000 gånger ättre än vad jag pratar, för när jag skriver hinner jag tänka efter, radera och tänka om.