mitt framtidshopp, min underbara ponny


                 sätt på den där låten medans du läser det här.



jag ska berätta lite om hur jag har det i rättvik.
som ni flesta redan vet så trivs jag jävligt bra här. helt otroligt.
jag är verkligen lycklig här, och jag känner att jag kan verkligen vara mig själv här! det rä inte ofta. och nu när jag åker till mora så blir jag tystlåten, stänger in mig hemma i selja. jag blir liksom som en instängd liten figur på nåt vänsster. jag som alltid varit den där spralliga & glada människan som så många fått glädje utav. så är det inte mora längre. bara i rättvik.
när jag åkte hem i fredags så kändes det i magen. jag fick ångest. jag ville inte hem. det ända jag ville hem till var min mamma, och jeff.

hör ni hur det låter? inte ens min häst? vad händer liksom? jag vet nog svaret.
jag vill så mycket med Joe. jag vill för mycket med honom, och det som jag vill med honom har jag inte möjligheterna till eftersom att jag bara har honom på halvfoder. jag vill verkligen ta honom hit till rättvik, vi skulle kunnat tränat varje dag, han hade blivit så duktig. vi skulle ha tränat så effektivt så hade blivit jättebra ute på tävlingarna i sommar. just nu känner jag mig inte pepp alls för att tävla, just därför att jag inte har tiden nu när jag flyttat till rättvik. eller jag har tid för honom, det har jag verkligen! men bara om han hade flyttat hit, varit här hos mig. men det går ju inte. joe står i långlet, hos sin ägare & hos sina hästvänner. och jag tror knappast att jenny skulle vilja att jag flyttade honom hit. fast jag har lust med det. jag vill verkligen det! jag har funderat på det en hel del, och jag tror jag ska fråga henne. om man hade kunnat börjat med en vecka åt gången och se hur det går. joe är liksom, han är speciell. en ohanterlig här för ovana människor. han är, som sagt i tidigare inlägg, inte den snällaste av hästar. han har sina damputbrott. och jag är rädd för att jenny är rädd att jag inte klarar av honom. det är därför jag inte tror hon skulle vilja släppa iväg honom. + att joe är hennes "lilla bebis".
men jag ska ta mig mod att fråga henne. jag får se när det blir, men jag ska iaf fråga. både jag och joe tjänar på det! jenny också. hon får en bra tränad & utbildad häst när jag är klar med honom (y)
och om jag inte får, så tror jag helt enkelt att jag får ge upp honom... iaf nu på vinterhalvåret. och ta igen allt på sommaren & loven. det är det enda jag kan göra :(
men jag vill inte ge upp min klippa.
jag älskar honom. och jag vill lära honom allt jag kan.
jag är en duktig ryttare, och jag vill att joe ska bli en duktig häst. han har vilja, och potentional. det är värt vartenda litet försök, varenda minut, hur många tårar och hur mycket blod det än blir.
jag älskar min ponny, men jag vill mer än vad jag har tillgång till. tyvärr.
det sista jag vill är att lämna honom, verkligen, jag hatar själva tanken. vi är så bra för varandra han och jag. inte dom bästa, det kan jag inte påstå. men vi är bra för varandra, och med tid och vilja kan vi bli dom bästa! jag måste försöka, jag ska göra allt jag kan. för nu vill jag ha honom här och nu., jag vill visa alla vilken underbart snygg och duktig ponny jag har, och jag vill visa jenny att jag faktiskt kan hantera honom vad som än händer. men framför allt vill jag visa joe min kärlek till honom. nu när jag inte har varit hos honom på länge känns det som jag svikit honom. men det har jag inte, och det kommer jag inte heller om jag inte är så illa tvungen till att lämna honom.

jag gör mitt allt nu. jag ska ringa jenny i veckan. jag ska prata med henne. jag ska försöka, om och om igen. jag ger mig inte i första taget. jag älskar min ponny, och det står jag för. i alla lägen.
joe tabac. mitt framtidshopp



idag när jag slutar ska jag gå ner på rättvik & köpa en dator, wiohoo! tummenupp!
så nästa blogginlägg jag lägger in kommer från min nya data!

det här jag skrev nu om joe, det kommer djupet av hjärtat. jag menar vartendaste ord utav det.
han är min guldklimp, mitt lilla hjärtegryn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0