jag vet inte ved mer jag ska säga. jag är i den där proceduren igen. återigen. jag verkar komma dit alltför ofta. men som min morbror sa "jag tror att det är det som kallas för och ingår i ungdomen." min morbor är bäst, så ni vet.
jag är iaf på väg i min healing. jag läker, men det känns som att jag läker för ofta. hur mycke mer kan jag ta? jag älskar calle, fortarande. men jag är på väg att bli bättre, jag försöker. och jag är säker på att jag kommer komma till den dagen att jag känenr att jag har kommit över honom, men det kommer ta en tid. och det kommer kännas jobbigt varje gång jag ser honom. men det är det som ingår i läkningen, det SKA vara så, jag är väl medveten om det. jag kommer att komma till den dagen jag väntar på, dagen kommer. jag vet det.
rättvik. jag har aldrig älskat ett ställe lika mkt som jag älskar rättvik. jag har aldrig känt mig så älskad, så omtyckt för den jag är, så uppskattad och så välmående. och dessutom, alla bryr sig! dom bryr sig om mig! dom vill vara med mig, dom kan berätta saker för mig, jag kan berätta för dom som jag inte kan berätta för någon annan. dom förstår mig. jag är så glad.
just nu, känner jag bara lycka. och jag har mina vänner att tacka.
främst Jessica, Malin, Angelica & Evelina. men även "bonde-trion" rickard, samuel och anton som alltid får en att skratta, och sen oscar.
ni gör min lyckliga, och alla andra som jag även inte nämnt i den här inlägget. jag har föer vänner som finns vid min sida här i rättvik, och alla gör mig glad, dom ger mig ett leende på läpparna och dom får mig att tänka på annat. i love it. i love them. i love rättvik.
nästa år blir en dunder succé i rättvik, på persborg. med mina tre flickor, vi har två år i vår stuga.
jag längtar som satan. vill att det ska bli tvåan nu!

förresten, jag älskar att min mamma står vid min sida genom allt. och jag älskar smset jag fick ifrån min morbror, han får mig att ta mig vidare ett steg till, för det han säger betyder dubbelt. tack micke, världens bästa morbor!