stand by me

lyssnade runt på spotify och helt plötsligt dyker låten upp, låten som jag helst gärna vill undvika.
pappas favorit låt.

stand by me..

tankarna på pappa bara flödar förbi, alla minnen upprepas, alla starka väggar börjar rasa.
såklart kommer tankarna varje dag, men när man börjar tänka djupare så gör det bokstavligen talat fruktansvärt ont i hjärtat. en fysisk smärta som inte vill släppa. rysningar rinner genom kroppen, från hårbotten längs ryggen till stortårna.

jag vet attjag aldrig mer får se min far vid livet igen, om mitt sista möte med honom var när jag rörde vid honom när han låg i kistan alldeles lila och iskall. ett minne jag inte vill minnas, men ett minne som inte vill försvinna. det var bland det mest skrämmande och skärtskärande jag har varit med om, men samtidigt väldigt byttigt för att verkligen få inse att min far finns inte - beviset.

snart har det gått 5 år, 5 år!!
"tiden läker alla sår" - fick jag höra otaliga gånger under det första året och ja, en del sår läker faktiskt - men dom är lättare att riva upp än vad läkningstiden någonsin kan sträcka ut sig på.
jag saknar min far, jag vill inget annat än vara som "alla andra barn" med två föräldrar, but life aint fair.

mina sår läker aldrig, i alla fall inte det här såret.


Kommentarer
Postat av: Saga

<3

2011-02-17 @ 19:58:45
URL: http://saganhagman.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0