i'm not supose to
allt är skit
allt förutom mitt hem & min familj i selja, min ellinore & min rasmus.
allt annat kan ta sig redigt jävla hårt.
jag orkar verkligen inte längre
punkt, punkt, punkt
trött på allt,
sliten av allt,
less på allt.
det är tur jag har min älskade fyrbenta vän som håller hoppet uppe.
allmänt uttråkad på mitt liv är jag. jag orkar liksom med allt jag måste kämpa så hårt för.
närvaron i skolan, hästen, jobbet, betygen, läxorna.
jag orkar liksom inte mera och jag har tappat all lust, förutom den till hästen.
jag får liksom kämpa för att sova.
alla bara tjatar hit och dit, alla bara kärver så himla mycket av mig hela tiden och det tar så mycket energi.
jag är inte längre den där glada, spralliga amanda som jag brukar vara.
vad ska man göra liksom?
kanske äta lite vitaminer så man blir pigg?
fast jag vill bara fly ifrån allt ett tag. vill ta med min fina häst och åka långt ifrån allt jobb, skola, förväntningar & press.
just can't stand it.
stand by me
lyssnade runt på spotify och helt plötsligt dyker låten upp, låten som jag helst gärna vill undvika.
pappas favorit låt.
stand by me..
tankarna på pappa bara flödar förbi, alla minnen upprepas, alla starka väggar börjar rasa.
såklart kommer tankarna varje dag, men när man börjar tänka djupare så gör det bokstavligen talat fruktansvärt ont i hjärtat. en fysisk smärta som inte vill släppa. rysningar rinner genom kroppen, från hårbotten längs ryggen till stortårna.
jag vet attjag aldrig mer får se min far vid livet igen, om mitt sista möte med honom var när jag rörde vid honom när han låg i kistan alldeles lila och iskall. ett minne jag inte vill minnas, men ett minne som inte vill försvinna. det var bland det mest skrämmande och skärtskärande jag har varit med om, men samtidigt väldigt byttigt för att verkligen få inse att min far finns inte - beviset.
snart har det gått 5 år, 5 år!!
"tiden läker alla sår" - fick jag höra otaliga gånger under det första året och ja, en del sår läker faktiskt - men dom är lättare att riva upp än vad läkningstiden någonsin kan sträcka ut sig på.
jag saknar min far, jag vill inget annat än vara som "alla andra barn" med två föräldrar, but life aint fair.
mina sår läker aldrig, i alla fall inte det här såret.
på tal om..
.. bortgångna hästar så kan jag passa på att hälsa min vän Galiba "vila i frid" öppet på internet för första gången sedan han försvann från livet.
och ja, det gör fortfarande ont i mig att han togs bort från mig av fel anledning.
och ja, jag saknar honom fortfarande.
och nej, jag kommer aldrig glömma min korta men underbara tid med honom.
min vita arab,
jag saknar honom - tro det eller ej.
varför jag inte skrivit något om det i bloggen är för att folk har valt att tro på dom spridda lögnerna - och det skulle bara bli fel om jag började skriva om att han är död och att jag saknar honom.
jag har väntat för länge, förlåt vännen min.. jag var för feg.
jag vet vad jag har gjort mot dig och du vet vad jag har gjort mot dig, och det är bara du och jag som vet det gabbe. folk får tro på lögnerna om dom så gärna vill det men du och jag vet sanningen.
jag saknar dig verkligen, vila i frid vännen min.
du får det så himla mycket bättre på dom evigt gröna ängarna.
min kära vita arab
Chateau
du springer nu på dom evigt gröna ängarna,
efter ett älskvärt liv fyllt av upplevelser.
du springer nu på dom evigt gröna ängarna,
efter alla kalla vintrar du galopperat på dom snötäckta åkrarna.
efter alla heta somrar med bus i dom stora hagarna på sommarbetet
du springer nu på dom evigt gröna ängarna,
efter alla medaljer du vunnit med din kära jenny på ryggen.
du springer nu på dom evigt gröna ängarna,
med vetskapen om att du har varit någons bästa vän,
med vetskapen att du hjälpt så många unghästar bli bra vuxna hästar
med vetskapen om att du lämnar världen med många som har skattat sig lycklig på din rygg
med vetskapen om att du har strålat genom livet och upptäckt saker som många hästar inte får
med vetskapen om att du, är hästen som så många älskar och har att tacka.
du chateau, vi glömmer dig aldrig,
och jag måste få tacka dig för allting som du hjälpt mig med, och dom dagarna du lyst upp mitt mörker.
du chateau, vi slutar aldrig älska dig,
och jag måste få tacka dig för den kärlek & kunskapen du givit mig.
jag måste även få tacka - för att ha mött en sådan häst med sådan enorm livsglädje och viljan att kämpa i det svåra.
du måste få springa på dom evigt gröna ängarna för evigt,
du måste få vila i frid.
du må ha försvunnit från världens fönster, men i våra hjärtan kommer du förevigt finnas kvar.
god natt kära vän, sov så gott - vi möts någon dag.
och nu då ?
kanske går tillbaka till det vanliga?
där min blogg var en öppen dagbok.
kanske jag mer eller mindre lägger ner denna blogg?
hur som haver, det märks vad som händer.
för tillfället är jag lycklig, men ni som känner mig vet att det förändras på någon minut.
we'll see what happens, helt enkelt.
men snälla, följ min och rasmus blogg! :)
en besvikelse
har haft fullt upp med att sätta ihop rasmus i sitt nya stall, och för er som missat:
joe tabac är nu viktoria edh's foderponny.
rasmus är nu amanda vikner's foderhäst.
hoppas det inte var allt för förvirrande,
och jag vet att många undrar varför.
varför lämnade du joe?
varför har du rasmus?
varför har du inte båda?
vem är rasmus?
vad har hänt med joe nu?
vart är joe nu?
kommer du inte sakna joe nu?
vem är viktoria?
varför just viktoria?
jag har hört dom övanstående frågorna ett antal gångerna och lovat att ge er svart på det, och ni kan vara lugna, jag lovar det också :)
Både Rasmus & Joe har flyttat till Rättviks RK och står i privathäststall där, båda grabbarna är bästa vänner - dom beter sig som dom kännt varandra hela livet.
Jag kommer att träna och tävla Rasmus, och Vikkan kommer träna och tävla Joe, det här var den bästa lösningen för oss alla fyra - och än så länge trivs alla vi med den här lösningen!
viktoria och joe, en rättså skum bild - det ser ut som två helt olika hästar i en kropp :p
rasmus i sitt nya stall, nöjdare och gladare som aldrig förr i mina ögon :)
dessutom är joe's blogg borta nu.
har en ny blogg för mig och rasmus som jag ska försöka hinna mer att uppdatera i mån om tid.
http://teamra.blogg.se/
min terapi
min enda nyckel till en öppning i ett inspärrat liv.
alla säger minnena skall blekna med tid,
ska jag va ärlig, kan jag inte se när det blir.
jag trodde aldrig att jag kunde falla ner så djupt.
men sen kommer världens bästa vibration och ger mig ljus,
är du en dröm så snälla ta inte slut.
