17 juli 2008

natten jag minns så väl, natten av alla nätter jag vill glömma.
detta skrev jag dagen efter, fortfarande i chockens tillstånd.


Ur mina ögon rinner det tårar, jag ryser i hela kroppen, känner ner till tåspetsarna hur kall jag är. Jag ser den där pojken framför mig, Han som ska föreställa min bror, jag gråter ännu mer & känner smärtan i ryggen, hur allt kommer till det har jag inte en aning om, jag kan inte andas. Hjälp mig någon, jag kan inte andas! Tankarna gör mig galen, jag får panik & jag skriker, känner din hårda, obehagliga omfattning runt min arm. Jag försöker ta mig loss, jag skriker och gråter, jag sparkar & gör allt jag kan. Jag är för svag, du vinner, jag inser det, du vinner & ditt gäng hejar på dig, dom som förut var mina vänner, dom som jag trodde var riktiga vänner har försvunnit helt, ni är inte längre samma personer, min ”bror” har förstört er, gjort er till främlingar, ni är inte längre samma människor. Aldrig förr har jag vart så rädd..
Väl hemma senare känner jag smärtan, jag känner att jag måste få tag på Mikail, min rikitga bror, han som vet hur man behandlar människor. Hon, Hon har tagit min telefon,, När jag inser att jag inte får tag på honom låser jag in mig på toaletten & sen låter jag blodet droppa hejdlöst. Jag viskar ”Blodet droppar, blodet droppar” & får panik igen, svedan kommer & jag kan slappna av igen, den här känslan var länge sen, men fan vad skönt det är! jag gör allt i min makt för att slippa se dig, men när jag blundar kommer du fram. jag hänger mig på handfatet & gråter hejdlöst. Må den här hemska natten ta slut snart. det här klarar jag bara inte av längre. jag ryser i hela kroppen & smärtan bultar, både i handleden & ryggen. Låt mig försvinna. Jag klarar inte av det här, min kropp kan inte hantera detta. Låt det bara vara, låt allt glömmas. Ärren på mina armar försvinner innom kort, när dom är borta, då är denna dagen borta. Detta har aldrig hänt.


in a darkened room

so tell me when the kiss of love becomes a lie,
that burns the scar of sin too deep to hide behind this fear of running untu you?
please let there be light in a darkened room

kärlekens spår

varför ska man alltid utsätta sig själv för sådant som skadar sin egen själ?
för sådant som gör att man tappar gnistan att fortsätta?
för sådant som gör att man ligger gråtande och sömnlös nätterna?
för sådant som gör en svag och försvaslös för världen?
varför ska man vara så blind?
kan du inte bara se att det inte går?
sluta försök intala dig själv att han är något för dig ,
eller att det kommer gå - cause it doesn't.
sluta försök, du skadar ditt egna inre helt i onödan,
du vållar dig egen sorg och depression - förstår du inte det?


tänk om man kunde tänka så när man behöver tänka så?
nerå.




det är för tidigt än

Att man genom en artists låtar kan känna igen sig själv är läskigt.
Här är jag, i Melissa Horns ord.



Här blev jag den jag är,
här kommer jag förbli,
här har jag längtat bort,
här har jag känt mig fri,
här har jag blickat framåt,
men ofta tittat ner.
Jag är nog inte det du drömmer om, men jag är det du ser

Jag har blivit vald av andra - det är min hemlighet.
Den ena saknar känsla, den andra ödmjukhet,
dom hade något gemensamt och jag blundade för det.
Jag har alltid hållit hårt om dom jag inte orkat med.

Jag har skrivit mina regler, ingen fick ändra på dom
Jag tog första bästa vägen ut när någon bad mig tänka om
Det kanske kommer kännas, det ror jag inte för.
Jag skulle inte ens vara hälften utan det jag gör

Du har ditt eget facit för rätt och för fel
Du kanske bär på en massa saker, jag förstår en liten del
Hade du någon innan? Vill du ha någon sen?
Ja, jag vill säga att jag älskar dig - men det är för tidigt än

Jag hade slutat prata, jag var så van och stänga av
Du frågade vem som förstört mig och jag gav dig inget svar

Jag tog allting för givet - det var något fel på mig
Jag måste varit någon annan innan jag kände dig

RSS 2.0