avikner|

it's my world
it's my war
it's my wounds

Ur mina ögon rinner det tårar, jag ryser i hela kroppen, känner ner till tåspetsarna hur kall jag är. Jag ser den där pojken framför mig, Han som ska föreställa min bror, jag gråter ännu mer & känner smärtan i ryggen, hur allt kommer till det har jag inte en aning om, jag kan inte andas. Hjälp mig någon, jag kan inte andas! Tankarna gör mig galen, jag får panik & jag skriker, känner din hårda, obehagliga omfattning runt min arm. Jag försöker ta mig loss, jag skriker och gråter, jag sparkar & gör allt jag kan. Jag är för svag, du vinner, jag inser det, du vinner & ditt gäng hejar på dig, dom som förut var mina vänner, dom som jag trodde var riktiga vänner har försvunnit helt, ni är inte längre samma personer, min ”bror” har förstört er, gjort er till främlingar, ni är inte längre samma människor. Aldrig förr har jag vart så rädd..
Väl hemma senare känner jag smärtan, jag känner att jag måste få tag på Mikail, min rikitga bror, han som vet hur man behandlar människor. Hon, Hon har tagit min telefon,, När jag inser att jag inte får tag på honom låser jag in mig på toaletten & sen låter jag blodet droppa hejdlöst. Jag viskar ”Blodet droppar, blodet droppar” & får panik igen, svedan kommer & jag kan slappna av igen, den här känslan var länge sen, men fan vad skönt det är! jag gör allt i min makt för att slippa se dig, men när jag blundar kommer du fram. jag hänger mig på handfatet & gråter hejdlöst. Må den här hemska natten ta slut snart. det här klarar jag bara inte av längre. jag ryser i hela kroppen & smärtan bultar, både i handleden & ryggen. Låt mig försvinna. Jag klarar inte av det här, min kropp kan inte hantera detta. Låt det bara vara, låt allt glömmas. Ärren på mina armar försvinner innom kort, när dom är borta, då är denna dagen borta. Detta har aldrig hänt.