never go too far to your right, and never go to far to your left - always go in the mittle of your road.

fint ordspråk som sa en hel del, enligt mig.

när vi äntligen fick en lösning på problemet så blev jag först glad men nu är jag rädd..
idag kändes joe så jävla fin och jag vet verkligen inte hur jag vill göra längre..

mitt hjärta delas verkligen i två bitar, vet inte hur jag ska ta mig till.
fan i helvetes jävla skit vilket svårt och otroligt framtidslovane val jag har framför mig..
här kan inte kärleken avgöra, för det är lika stor kärlek till båda grabbarna.
jag vet inte vad som kan avgöra det här valet, och jag vet att vad jag än väljer kommer jag att få dåligt samvete och mitt hjärta kommer spricka lika mycket hur jag än gör.

just nu vill jag inte leva mitt liv,
just nu känns det inte bra att vara jag..

just nu vill jag jag inte göra det här valet,
och jag hoppas verkligen att jag får tid på mig så jag inte gör något misstag..


undra hur många dagar i rad jag ska behöva gråta över det här?
jag orkar inte längre fälla tårar, men dom kan inte sluta falla.

jag är nyss hemkommen från vårat Team Hästliv möte, och jag kan bara säga att jag är skittaggad!
det verkar som att det här kommer bli toppen.
Jag och Rasmus ska verkligen satsa 1000 på det här. I helgen är första träningarna, tagga tagga tagga!! :D

nu ska jag ta bussen in till mora för att lämna in mina stövlar till skomakaren, måste laga dragkedjan!
dom har varit trasiga ett tag nu, fast dom har ju hållt jävligt bra i tre år så det kanske är dags för nya också..



för att se vad jag och snosegos gör på dagarna för ni inte glömma http://joetabac.blogg.se/ !!

jätteskönt med jul-lov, verkligen!!
nej mina kära läsare, amanda tycker det är skönare att vara i skolan än att ha lov, för mitt lov har inte varit ett lov och det kommer inte att bli den här sista veckan heller!
fyra dagars ledigt är det jag får nu, sköt va? kommer va helt slut när skolan börjar igen... -.-

men vad gör man inte för att skrapa ihop pengar till min kära ponny så jag har råd att ha honom i rättvik. jobb jobb jobb, men joe är värt allt slit, det kan jag lova.

jag och jenny (joe's ägare) satt och kollade igenom bilder på hennes data i förrigår, ska ta med ett USB idag så jag kan få dom bilderna vi hittade på mig och joe som jenny fotade för två år sen. ska visa er alla bilder sen, promise! :)
funderar på att starta en blogg om bara mig och joe, där jag kan skriva om våran träning & tävling. våra med- och motgångar. samt träningen med han från marken som kräver mycket arbete, ni som sett honom ve hur jag menar..
det vore väl kul, huh? :)

nej nu ska jag ringa min bror så han får komma hem med bilen så jag får åka till stallet någon gång, så jag får pussas med min uuunderbara ponny ♥



btw, både jag och joe längtar efter sommaren nu !

Anonym om nykär varje dag:

          Du skriver ju bara om hästar nu för tiden...

ja du anonym.
och anledingen till det är för att jag abosult inte känner för att skriva om mina känslor i min blogg längre, och andledningen till att jag inte kan skriva det är för att jag får skit för varenda ord jag skriver i denna blogg.
 som jag skrev i ett inlägg förut att min "blogg var min bästa vän förr, men nu har jag slutat lita på den".
det handlar bara om den saken.
 för att vissa människor inte tål att inse faktum att min blogg inte handlar om vardagssysslor, shopping, mode, resor, musik eller mat så fick jag rent utsagt skit för att jag skrev mina känslor så pass publikt som jag skrev dom.

jag kan säga att jag har tappat läsare för att jag inte är mig själv på min blogg längre.
och det är för att jag inte vågar vara mig själv,
för om jag är den jag vill vara på min blogg så får jag bara skit för det. skit som jag tycker är jävligt löljig och onödig för mig att ta emot.

jag hatar att inte kunna skriva om mina känslor så som jag gjorde förr, jag hatar det lika mycket som ni läsare gör det - för jag vet att det var därför jag startade denna blogg. för att ha en bästa vän att lita på.

en vacker dag kanske jag vågar gå tillbaka till det som min kära blogg handlade om. inside of amanda vikner's heart. men vi får se när den dagen dyker upp igen, jag hoppas att den gör det.