rollin' on and on
when will I wake up on safe ground?
I need to find a place where I belong, a place where I can saddle down
hur ska jag någonsin ta mig ur denna depression?
jag vill inte kliva upp på morgonen längre
jag vill inte prata längre
jag vill inte vara någon annanstans än inlåst på mitt rum
jag vill inte längre
kan det bara få ett slut?
why ?
jag vet inte längre hur det känns att vara nere på botten eller uppe på toppen.
jag har slutat bry mig om mig själv,
om hur jag mår
om hur jag går
om hur jag ser ut
om jag ler
eller om jag gråter.
jag vet inte hur många gånger jag har sagt att "jag ger upp" , "jag vill inte", "jag orkar inte längre"
jag är trött på att ha en skyddsängel ovanför mig,
jag vill inte leva såhär - men min skyddsängel förstår inte det.
jag orkar inte må dåligt till och från.
jag orkar inte längre vara glad i 5 minuter sen bli ledsen igen.
jag är less på att pendla humör
jag är less på att jag inte kan göra något åt det.
jag är less på att min bästa vän har svikit mig,
jag är less på att inte veta vem jag kan vända mig till när jag är ledsen - eller när jag inte är ledsen.
alla bara bryr sig om sig själva hela tiden och ger fan i hur sina vänner mår.
hur fan kan alla vara så otroligt jävla genomskinliga?!
snackar om sig själva hela tiden eller är med sin pojkvän hela tiden,
har du funderat på att din vän kanske behöver dig?
nej, för folk är så sjukt jävla egoistiska.
men som alltid - jag får klara mig själv
jag har en otrolig överlevnadsinstinkt
jag less på duga när det duger för dom.
jag är trött och less på att alla ska vara så ytliga,
men främst av allt är jag less på vara någons jävla dörrmatta.
fattar ni inte att det är ni som gör mig deprimerad?
jag ska aldrig bli bästa vän med någon som har en pojkvän igen,
för man blir alltid ett andrahandsval.
man duger när din pojkvän inte är hemma är när ni har bråkat.
eller när han varit otrogen - då duger jag också.
men sen då?!
har du tänkt på att jag behöver dig?
jag hade bara dig v - och nu är du borta från mig.
du bor bara några meter ifrån mig - men du har aldrig varit längre bort än vad du är nu.
jag saknar dig,
jag saknar oss.
och ja, ta åt dig.
här är det enda stället jag kan säga det åt dig,
för du är så otroligt upptagen med din pojkvän så duhar aldrig tid med att ge mig 5 minuter av din dyrbara jävla dag. du engagerar dig inte ens att för att säga hej nuförtiden. och du ska veta, jag har gett upp med att försöka.
standing here
can nybody see her?
or does anybody even know she's going down today?
going down under the shadow of our steeple,
with all the lost and lonely people.
searching for the hope that's tucked away in you and me.
run too you're home and leave her alone.
"vimmelbilder"
några av mina fina flickor + jag ♥
fråga mig inte vad jag gör för fula miner, jag minns inte ens att bilderna är tagna.
tur att det finns facebook så man får reda på vad man gör, haha! :)
not anymore
och snälla gör det med mig i ett levande skick
gräv ner mig under jorden,
så jag slipper lida
gräv ner mig under jorden,
och gör mig en tjänst.
orkar inte stå ut med denna utomjordiska smärta längre.
parken!
to clear my mind up i'll bring some jägermeister.
nu äre fest !
my heart is refusing me
jag har blivit slagen till botten.
jag trodde aldrig att jag kunde bli så här hjälplös.
jag kan knappt tro allt jag uppoffrat för dig..
jag har blivit krossad, jag har fått nog
jag vill fly men jag är fast här ,
jag är förvirrad och vilsen,
men trots allt har jag gjort klart för mig själv
- mitt hjärta har vägrat släppa in mig
i've never thought i could be this reckless
i can't belive you are doing this to me
moonshine
don't talk about moonshine
don't talk about whit wine
i've found lies, sick twisted kinds of them.
jag är less på att spela två
jag är less på att tvinga mig själv att byta humör så fort jag kommer med sociallt umgänge.
jag är less på att vara två amanda
jag vill vara jag, jag, jag. oavsett om jag är själv elle inte.
but i can't do it.
jag är "två i en", that's just the way it is
5årsdagen som svider ♥
Åren sveper förbi, åren går så fort.
Jag kan inte förstå hur det idag är 5 år sedan min pappa lämnade denna värld. Just idag är det exakt 5 år sen, 5 hela år.
Det kändes som förra veckan.
Jag kan förstå dom folk som säker att såren läker - för det gör dom. Men att läka det här såret tar flera år, och när såret väl har börjat läka så lägger man en tanke på pappa , då brister det igen - och då är vi inne i samma procedur igen. Att läka ett sår är ingen dans på rosor, det vi alla som försökt. Att läka ett sår är en bearbetning vi alla måste gå igenom någon gång.
Även våran far växte upp utan en riktig pappa vid sidan av sig, men vi barn fick iallafall dom första åren med honom - vilket jag är otroligt tacksam över. Saknaden kommer aldrig sluta svida, saknaden kommer aldrig att gå över - oavsett om den blir mindre smärtsam med åren som går.
Jag kan fortfarande ha en natt då och då där jag ligger och kvider av saknaden och gråter mig själv tills sömns, dom nätterna kommer alltmer sällan men dom finns där - och när dom gör det är bland det jobbigaste att vara med om.
Det var inte alls för länge sedan jag insåg att min pappa är inte på en resa om kommer hem snart.
Det var inte alls för länge sedan jag insåg att min pappa inte längre finns.
Det var inte alls för länge sedan jag insåg att om min mor lämnar världen så blir jag föräldrarlös.
Det var inte alls för länge sedan jag insåg att jag har levt i 5 år utan en pappa.
Det var inte alls för länge sedan jag insåg att jag är starkare än vad jag tror , och klarar mer än vad jag förväntar mig.
Det var inte alls för länge sedan jag insåg att jag inte är som alla andra barn med två föräldrar.
Nej min uppväxt är lite mer annorlunda än många andra ungdomars uppväxt, jag har gått igenom mycket mer än vad en 17åring borde ha gått igenom.
Jag har ingen pappa, han dog den 17 mars 2006.
Ett hemskt men ett sant faktum,
det är en grej man tänker "det kommer aldrig hända mig".
Jag minns så väl dagen då poliserna knackade på våran dörr, jag minns att dom var otroligt långa och väl utrustade, jag minns i detalj var dom stod och hur dom såg ut. Jag minns i detalj hur dom berättade och jag minns hur jag trodde att dom skämtade med oss, jag minns hur min bror blev arg och slog sönder väggen i sitt rum, jag minns hur våran granne fick åka och hämta min syster hos en kompis inne i stan. Jag minns hur vi alla var i chocktillstånd och inte kunde tro dom. Jag minns hur jag sov på en madrass på golvet inne hos mamma den natten och hur lampan blinkade till och mamma berättade att pappa sa godnat. Jag minns hur dåligt jag sov den natten, jag minns mer än vad jag tror.
Jag var 12 år gammal då denna kväll tog fart, jag var 12 år gammal då mitt liv blev helt annorlunda.
jag var 12 år gammal då jag förlorade min pappa,
jag saknar honom lika mycket då som nu, det lär jag nog alltid göra.
djurplågeri
hittade detta klipp på Lisa From's facebook.
Jag undrar hur människor ens kan tillåta att detta ska vara lagligt? världens befolkning är ju helt otroliga, och dom människor som utsätter djur för sånt där vill man ju bara flå av huden på levande! kunde verkligen inte se hela filmen utan att få kvälvningar. jag blir så otroligt frustrerad, och det värsta är att veta att man inte kan göra något!
jag förstår inte, jag kan varkligen inte setta ett hum om hur människor - som lisa sa - ha hjärta till att utsetta ett oskyldigt djur för detta.
jag blir arg, riktigt jävla arg
det enda du kan göra är att gå
jag lever med mina minnen, att försöka glömma är ingen idé.
spring för livet om det är dig kärt
att slå tillbaka är det inte värt
du kan inte förändra,
du kommer aldrig förstå,
det enda du kan göra är att gå.
de skadade mitt väsen
de sa att jag alltid gjorde fel
de klagade på hela mitt väsen
tills jag inte längre var hel
jag kallar på dig
hur gör man när man måste tvinga fram ett leende som ändå bara är falskt?
hur gör man när man har en klump i halsen och ständigt har känslan att man måste knippa efter luft?
hur gör man när all lust försvunnit?
vart tar man vägen?
önskar att allt hade ett avslut, men helt ärligt kan jag inte se något sådant i det här som pågått i snart ett helt år. Från och till nästan varje dag har jag fått tränga bort tårarna för att folk inte ska fråga, för att folk inte ska "tycka synd" om en , eller bry sig om en. vill inte dra attention runt omkring mig, därför har jag denna kära blogg, så ni ska veta att ni ska låtsas som ingenting i vardagen - precis som jag gör tills den dagen jag inte längre står ut att bära all börda inombords. mina bästa vänner är min blogg och min häst, dom som inte behöver tvinga ur sig själva ett svar dom egentligen inte kan svara på. tur att jag har dom.
laggårds-amanda?
Har precis kommit hem från skolans ladugård.
Ska försöka få lite extratimmar där, men innan det så måste jag verkligen lära mig massor. Eftersom jag inte över huvudtaget inte kan någonting om kor, grisar, får eller hur det funkar i laggård så måste jag lära mig massor.
Rickard berättade om rutiner sen fick jag kika på alla kvigor & kalvar, supersöta! Sen fick jag kika på en ny kviga som va lite ohanterad och därmed galen, fick se när hon skulle in i mjölkmaskinen och även lära mig lite om den. Sen fick jag jobba lite fysiskt och ge alla korna mat i höbåsarna så dom har att äta i helgen och så att helgpersonalen slipper bry sig så mkt om det.
Kan säga att det var riktigt intressant, jag vill lära mig massor, jag vill lära mig allt!!
Vi bestämde att jag skulle vara där på tisdag morgon, från 7 - 10 och lära mig lite om morgonrutiner. Toppenbra!
Jag längtar, och hoppas att jag kan lära mig allt fort så jag får några timmar, det verkar galet kul.
running free
snälla ta mig ifrån detta liv
i wanna run with the wild horses
jag vill verkligen inte
jag vill protestera från mitt liv, från mig själv
jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte
jag vill inte andas denna luft
trav-amanda
Imorgon ska jag ringa Hans Strömberg och fråga om APU-plats hos honom i 5 veckpr.
Känns som jag kommer igång nu, redan första dagen och allt känns så mycket bättre redan. Bra med trav, kul med trav, skönt med trav.
(bild från ettan, angelica & hogan)
kill me
nu - kill me
ja jag vill verkligen bara avlida just nu.
jag vill inte ens vara i stallet längre, jag vill inte ens vara i rättvik längre, jag vill inte ens vara i mora längre.
vart fan i hela jävla helvete ska jag vara för att det ska kännas bra igen?
jag behöver fly härifrån, fly från jobb skola häst stall läxor prov press killar tjejer kompisar och alla krav. jag behöver komma bort ett tag, och jag har ställen att fly till. men vet ni varför jag inte flyr?
1. måste hitta någon som tar hand om rasmus
2, kommer tappa ÄNNU mer i skolan, vilket gör att jag kommer ligga ÄNNU mer efter
3 & 4. kan inte jobba när jag är borta vilket leder till ingen lön
5, ingen lön leder i sin tur att jag inte har råd med rasmus stallplats
6, inga pengar leder till att jag inte kan ha kvar min prins
7, vilket leder till att jag kommer bli ännu mer ledsen.
förstår ni?
jag är helt jävla fast i denna värld jag inte vill befinna mig i.
att döda mig själv eller att måste ju vara den enda lösningen.
"tiden läker alla sår" - bullshit
"det blir bättre med tiden" - bullshit
"det går över" - bullshit
jag vill inte leva i den här atmosfären.
kan någon göra mig tjänsten?
