så fort jag känner att det börjar närma sig något allvarligt så drar jag mig ur,

det känns som att jag inte vill ha något nära även fast jag vill det.

fan vad svårt det är att förklara för att få det att inte låta helknasigt, men jag försöker.

.

förr var jag den här som blev "kär" super fort, hade liksom inga begränsningar typ. nu får jag känslor, men när det allvarliga kommer till så drar mina känslor sig ur, på något konstigt vis.

'
jag vill ha en pojkvän, men jag trivs singel. 
jag vill ha den ständiga närheten, men jag trivs med att bara få den ibland & på mina villkor.
jag vill ha den där säkerheten, men jag trivs med att få känna mig lite vågad ibland.

jag vill så mkt, men jag vill ändå inte mer än vad jag tror att jag vill, typ.

'

men jag har inte bestämt mig för om jag gillar det eller inte.