cry myself to bed

jag vet inte ens om jag kan skriva det, 
detta är något jag inte kan sätta ord på.
en sådan underbar människa som honom får man leta länge efter,
och ikväll fick jag ett sms där han skrev att han saknade mig.
allting hade gått jättebra tills han skrev det där,
men nu bröts allt jag byggt upp i tusen bitar.
jag ligger i min säng och gråter nu, 
och jag må säga att det var länge sen.
det var väldigt länge sen jag grät mig själv till sömns,
men ikväll kommer bli en sådan kväll.
jag hatar det, jag vill inte känna såhär
och jag förstår inte heller varför jag kände såhär.
tro för att jag för en gångs skull i mitt liv var lycklig med en kille som jag kände att jag kunde visa full tillit till, tills dess att allt bröt ihop. jag ville aldrig att tiden skulle gå vidare, jag ville att tiden skulle stanna där den var, för där var jag så förbannat lycklig. och för en gångs skull kändes det äkta på mig, det som var på gång var något riktigt.
men ett dygn har bara 24 h, och med den pojken skulle ett dygn mist innehålla 34 för att det skulle funka.



.
jag orkar inte bli deprimerad och ledsen igen, jag som var på nya banor och allt var inte långt ifrån att vara så jävla bra igen.
,
i won't fall down again, thoose tousand meters i've falled in 30 seconds can i climb up again. it will just take a while, a couple days - maybe a month. but i can do it, i'll just stay strong and fight for what i'm worth, i know i can do it, and i will do it.

,
min djurapojk. min djurapojk
vincent ♥
.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0