jag och malin sitter och pluggar som galningar här inne på masen om Hitler och Eddie Meduza, sen bland hennes grejer dök ett kort upp;
ett kort på min förre detta bästa vän, mitt allt i den här världen, för några år sen var han min självsfrände och jag la mitt liv framför hans liv. det var en bild på Ares. min gamla shetlandsponny.

jag berättade litegrann om honom och hur jag var på väg att köpa honom när Görel gick bort (vila i frid kära du, du är saknad! ) men Evelina som hade hand om det där svek mig så Josefin Barkstedt fick köpa honom istället.
nu är jag på väg att börja gråta men jag rä ju i skolan så jag orkar inte tänka på sånt som gör mig ledsen för tillfället.
jag saknar min lilla älskling. åh ! det finns fan inte ord.
jag önskar så otroligt mycket att du kunde vara min, bara min. och min mammas, för jag vet att hon älskade dig en gång, ungefär lika mycket som jag älskade dig.
'
det finns så mycket jag ångrar i den här världen, och beslutet Evelina tog att inte sälja Ares till mig är inget jag kan göra något åt. men på något vis så ångrar jag det, jag vet inte vad jag ångrar, men jag ångrar det iaf.
Jag saknar honom så otroligt mycket, så obeskrivligt mycket.
min kära prins, om det ändå fanns något jag kunde göra så skulle jag göra allt vad jag kunde...
jag älskar ares, och jag kommer älska honom tills den dagen jag dör.
min första kärlek, och jag kommer aldrig att glömma min första kärlek, aldrig, aldrig, aldirg !