konsten att gråta med en häst. läsvärt !!

idag efter skolan gick jag upp till stallet för att prata med Anna-Karin om Rasmus men hon var inte där, dock såg jag världens finaste häst där. Rasmus.
Han stog där i sin spilta så jag gick till honom och han gnäggade lite gällt, så otroligt underbart.

.

Jag ställde mig och pratade med honom en stund, innan mina tårar började rinna och rinna och rinna. 
jag var ensam i stallet med den bästa tröstande hästen i världen. Jag har aldrig sett Rasmus så lugn eller förstående, han stod där som om han visste precis varför jag grät, han la sitt huvud mot min mage och tryckte det mot mig, jag kramade om honom och då tryckte han sitt huvud ännu hårdare mot min mage.

Det var så behagligt, jag började gråta ännu mera och jag och Rasmus hade ett en otroligt hjärtevärmande tyst samtal. Ibland behövs inte mer än tystnad för att man ska förstå varandra ändå.

Jag var inne hos Rasmus en timme och grät och grät medans han kramade om mig och tröstade mig, sen kom Anna-Karin in dit, hon hade hört mig inne hos honom snyftande.

hon sa: "amanda ryck upp dig! han kan ju vara kvar här i två år till."

efter ett tag kom Lena även in och sa: "stumpan om du känner mig så borde du veta hur urusel jag är på att sälja hästar. Ramus är en väldigt bra häst, en helt grym häst och vi kan ha kvar honom tills du går ut. Det är bara Anita som också måste förstå det."

.

.

När dom hade gått släppte en liten del av klumpen i min mage, men jag stod kvar hos Rasmus ytterligare en halvtimme minst. Jag strök honom över ansiktet, på bogen, över ryggen, på halsen och på öronen. kliade honom i öronen vilket är det bästa han vet. och när jag gjorde det så insåg jag "vilken otrolig häst!! vilken bästa vän, en riktig bästa vän! MIN BÄSTA VÄN." han var så vänlig, så mjuk och så lugn. har aldrig sett honom sådan förut. Och så fort det kom in någon till mig och fråga hur jag mådde och varför jag grät så la han öronen bakåt och började vifta med bakbenen, när dom gick blev han lika lugn igen. Han ville ha mig för sig själv.
När det kom in någon i stallet brydde han sig inte om att kolla vem det var eller gnägga som dom andra hästarna gjorde. Han stod där och höll om mig och inte brydde sig om något eller någon annat än mig, han höll om mig som bara en häst kan göra. 
Det var nästan så jag kunde höra om honom säga att han fanns där för mig och att han älskade mig.

Vårat samtal var så tydligt men ändå så tyst.

bilderna tagna den veckan i rättvik på sommarlovet.

---

och för er som inte förstår någonting nu så kan jag inte förklara vad rasmus är för mig.

kort och gott kan jag säga att han är skolans häst som är till salu, 
och för er som vet hur stor hur kärleken är till en häst så älskar jag rasmus så mycket att jag skulle göra allt för att få köpa honom, allt.

mina lärare vill att jag, jag (!!) ska köpa hästen och ingen annan.

men jag får inte.

min mor tillåter mig inte att "ta ut halva mitt arv på nån jävla häst."
hon förstår inte, hon förstår verkligen inte hur mycket jag avgudar denna fyrbenta varelse.
hon kommer aldrig att förstå,
tror jag.

men jag hoppas ju att den dagen kommer...

för andra ser han ut som en åsna,
och han är tjock, ful och hemsk att rida.

för mig är han vacker precis som han är
och han är den bästa häst jag någonsin suttit på.

andra tycker att rasmus är en elak hemsk gris som borde på ett skott i pannan,
enligt mig är han gudomlig och försöker bara vara rättvis mot dom som är rättvis mot honom.
ingen förstår rasmus, och stackarn försöker ju bara berätta han inte vill vara ridskolehäst.
han får bara skit, skäll och stryk för att han försöker berätta vad han känner.
varför har människor så svårt att läsa av en häst jag tycker är så enkel att se minsta lilla fel på?

JAG ÄLSKAR DEN HÄSTEN HÄSTEN MER ÄN ÖVER HELA MITT HJÄRTA
OCH JAG ÄLSKAR HONOM FÖR DEN HAN ÄR OCH INGENTING ANNAT.

ååh började gråta, kunde verkligen inte hålla mig. så sjukt vackert skrivet amanda!

Riktigt fint skrivet Amanda, jag började nästan gråta! <3

flickor: tack så mycket, tusen tack !! :) <3

Hrm.

Ja, du hade helt hade rätt.

Det var läsvärt.Väldigt läsvärt.



Men jag förstår faktiskt inte.

Hästen står i skolan, och då får rida honom/gosa med honom.

Men det 'räcker' inte, utan du vill dessutom äga honom, betala stallplats, vetrinärkostnader, försäkringskostnader, och mat till kraken ?



Det är som att plugga på en racingskola, man får köra världens smarrigaste och läckraste ferrarisar hela dagarna, men det räcker inte. Utan man vill dessutom betala för kalaset.

Varför ?

Känslan av att vara speciell ?

Känslan av att vara 'matte' till hästen ?



Jag läser din blogg, och jag får uppfattningen om att det dyker upp 'speciella' hästar lite hela tiden.

Och jag kan förstå att man får en relation till hästarna, och vissa lirar man bättre med än andra.

Men för den sakens skull så känns det ändock korkat att köpa hästen.

Du får ju "använda" den på skolans bekostnad.



Jag tycker såhär.

Plugga pluggget, rid så många hästar du kan, för ett - tu - tre, så har du gått ur skolan och måste jobba, betala bil, försäkring, hyra, lägenhet, lån, avbetalning på soffan.Och restskatt, samt tvlicens. Och du har plötsligt inte tid med så mycket häst-liv som idag.

DÅ... DÅ, om du fortfarande känner samma känsla av att vilja 'äga' en häst, då kan du köpa en.



Men att köpa en nu, och "binda upp dig" ekonomiskt för en lång tid framöver verkar... rent ut sagt dumt.

Visst, jag vet att du tänker "- men, har jag inte tid/råd så får jag väl sälja den."

HAH.

Tror du på det själv ? Om du köper en häst som du avgudar, du kommer aldrig kunna sälja den.

Det kommer sluta med att den står i ditt vardagsrum, och ni delar en tallrik nudlar isådana fall.



Puh, det blev långt det här.

Och kanske inte så "vänligt" som du ville ha det.

Men, så ser jag på saken Amanda.



Huvudpoängen är att, du pluggar hästar, du rider hästar, du gosar med hästar, fortsätt med det dem här åren, och njut utav det underbara och roliga samt det positiva.

Att äga en häst är nog inte bara underbart och fantastiskt.

Jag har aldrig ägt någon, men som med allting annat, så finns det baksidor.

Dyra baksidor.



Kram.



//Micke. :o)

Jag förstår Rasmus. Han är den bästa hästen på hela skolan! Han är helt underbar när man kommer han nära. Jag saknar honom så nå otroligt mycket nu efter studenten. Och jag förstår även dig, det är inte lätt att skiljas från sin bästa vän.



Men det vore bäst för honom att han kom bort från skolstallet, till en privatryttare, jag tror han mår bättre som en enmanshäst. För hans eget bästa =/ Hoppas det löser sig, och om du kanske tar hem han, så måste du lova att jag får komma och rida. För Rasmus betyder oerhört mycket för mig med. :)

Och svar till Micke här ovan... hästen ska ju eventuellt säljas? Det betyder att han kan hamna var som helst. När man kommer ett djur nära, RIKTIGT nära, då har man ett speciellt band. Då är det inte kul att skiljas ifrån den.



Håller du själv på med hästar? Om inte så förstår jag, det märks på ditt inlägg. Folk som inte håller på med hästar, dom förstår inte. Inte alls.

Håller helt med Sofia !

Tänkvärt och rörande. Hoppas att det löser sig på bästa sätt, känner igen känslan av att vara maktlös när en häst man verkligen är fäst vid ska säljas :(