evelina holmgren

I mitten av ettan träffade jag en underbar människa som gick i min klass, vi kom varandra väldigt nära på en rättså kort tid & hon var den stora anledningen till att jag fick flytta till rättvik. 
Men efter några månader vet jag inte vad som hände, vi gled isär & umgicks med andra. vi var liksom inte ett längre. så vi slutade vara på fritiden, jag och evelina pratade inte lika mycket om våra känlsor och sådant liknande med varandra längre.

vi hade andra, så att säga. men jag kände ofta att jag saknade min evelina. tror att hon kände samma sak då & då.

,

i torsdags, dagen innan avslutningen var jag på hennes boende(kullan) med "kullantjejerna" och det kändes så jävla bra ! dock jag fick några flashbacks och det var jobbigt. 
men sen, sen såg jag fotona på mig och evve på hennes garderobsdörr. där sprack det, jag var nära på att spricka ut i gråt, jävlar. det gjorde så ont, jag kände att jag ville hoppa upp i evelinas famn och gråta och skrika förlåt, förlåt för att jag hade lämnat henne och allt det fina vi hade. jag saknade henne så otroligt mycket just då, även fats hon stod bredvid mig så saknade jag henne så sjukt mycket.
jag började fundera på det som vi hade gjort, haha våra kvällar på golfbyn hos tintin! det var ju spännande ibland. 
vissa stunder jag fick se bilderna spelas framför mig i tankarna började jag nästan gråta över, andra smålog jag över.

,

evelina holmgren,

du och jag hade en otroligt bra period den korta perioden vi hade.

jag älskar dig vännen, och det har jag alltid gjort.

tiderna med dig glömmer jag inte.
♥    ♥    ♥     ♥    ♥   ♥    ♥    ♥

bilden
just den här bilden ger så fina minnen ♥

Aaaw hjärtat mitt! Du fick mig att gråta redan när jag läste dom första fyra orden. Du betyder så otroligt jävla myckte för mig. Tiden vi hade va den bästa tiden i mitt liv, jag mådde så grymt bra när jag hade dig, jag va alltid glad och allt kändes så lätt... Jag mår bra nu med men inte på samma sätt som då, jag har liksom fått lappat ihop den del av hjärtat som sprack när vi gled isär och lärt mig leva utan dig så nära som jag en gång hade dig. Tror du förstår hur jag menar!

Jag antar att jag behöver dig där vid min sida, ha någon jag verkligen kan prata med, jag har Linn, men det känns inte lika bra som det gjorde med dig. Fan vad jag saknar dig mitt hjärta. Kommer aldrig glöma dig och våran tid. Du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta som ingen kan ta ifrån dig, du ligger där skyddad och inlindad av enormt mycke kärlek . Jag älskar dig Amanda Vikner, vad som än händer! <3<3<3<3<3<3<3