the spotlights on you
nu när jag inte uppdaterar så mkt längre känns de som jag måste komma ikapp med så mkt när jag väl tar energi åt mig att skriva nån rad på bloggen till mina stackars hoppfyllda läsare.
det känns ganska fantastiskt att jag har iaf ca trettio läsare/dag fast jag inte har uppdaterat på exakt 7 dagar nu. mina trogna läsare.
jag hade faktiskt velat veta vilka som läser min blogg. det hade ju varit fantastiskt om man hade fått se vilka som läser det. typ som man kan göra på bilddagboken. det hade ju vart det ultimata, pricken över i:et liksom. men man ska inte önska för mkt har jag lärt mig.
har haft lov denna vecka, jätteskönt :)
och det har varit galet fint väder hela veckan!
har varit i stallet och varit med angelica i bjurs hela lovet. wonderbart.
vi har haft superkul, min älskade angelica, love her.
mitt damptroll till häst sen då.
haha, åh han är ju helt fantastisk!
sån jävla personlighet.
men iallafall, tillexempel igår när jag skulle rida honom ute på åkern så ville han först inte komma in från hagen, springer upp och ner upp och ner längst hagen, verkligen råvägrar att ens ge mig en blick, totalignonerar fast jag ens ropar honom. sen så ropade jag till: snosis, ska du inte ha en morot då?! då reagerade han, men bara en reaktion tills att han såg att jag inte hade en morot. de va typ: JAA, morot!!! WTF, hon har ju ingen, tro inte att hon ska kunna lura mig inte. dumma människa... Sen sprang han iväg igen. jag hade ju inget annat bittert val än att låta honom vinna och springa in i stallet och hämta krafft. så fort jag skramlar med den lilla hinken så reagerar ALLA 10 andra hästar i hagarna, men inte Josesnose heller, nejdå. här ska man inte va lättlurad heller. så jag fick gå in i hagen och riskera mitt liv för att damptrollet sparkar ju som en idiot när han springer runt, och OJ(!!): kolla dude, hon har ju fan mat ju!! och springer rakt till mig och gnäggar.
åh, tack kära häst för intresset liksom!
där va ju bara del ett.
sen i stallet när jag väl fått honom att ställa sig i gången utan att springa in i alla boxar och kolla om de finns mat och dra ner alla täcken, så ska man börja borsta. då kommer samma vanliga visa igen, vandrar hejdlöst fram och tillbaka, fram och tillbaka.
fram och tillbaka.
bajsar överallt i hela gången.
på grimskaft, på salvtubar, på täcken, på fan allt möjligt. de första han får chansen att reta upp mitt humör så tänker han: höhö här kan jag skita!
skrap, skrap. det ska höras när joe är i stallet. inte undra på alla repor i stallgången.
skraap, skrraaaap.
vääägrar stå still.
samma procedur om och om igen, varje gång.
så ska han ju självklart försöka sparka lilla amanda så fort han får chansen också. jaadå, självklart. man kan ju lyckas träffa liksom? jätteskoj!
sen lyckades jag få på sadel, martingal och träns, wihooo!
så tar man ut honom för att försöka hoppa upp.
står han still?
nej!
snarare sagt springer iväg med mig. tur att det finns stängsel och snödrivor säger jag bara.
omöjliga hästskrälle. efter lite skrikande från min del, och en jävla massa envishet från hästens sida så kom jag upp. tror de tog typ 7 minuter eller nåt.
haha, alltid ska man bli svettig innan man ens kommit upp på hästryggen tycker joe. knäppskrälle.
jaja, väl uppe så är han ju världens pärla. tror det är därför jag älskar honom.
vi drog ut på ängen och motinerade, en meter snö typ. underbart.
pulsa jättemycket. han tyckte de va så kul att han glömde bort hur trött han blev.
när han fick stanna för att bajsa så la han sig ner. nejdå, men nästan. han vek båda frambenen, och tippade sig åt sidan, det va läskigt. stackarn, fick sån mjölksyra! vi gick direkt up ur snön och travade av mjölksyran på cykelvägen som va plogad, och där fick han sin energi tillbaka så man kunde tro han stått i över två veckor. haha typiska häst.
men inne i stallgången igen så stog han som en klippa. jag skulle kunna lägga en dyrbar diamant framför varenda hov på honom och dom hade inte flyttats en enda millimeter.
så han har överskottsenergi, därför allt ovanstående i hagen och stallgången.
när han har fått röra sig är han hur cool som helst.
ibland kan fråga mig själv hur fan jag kan tycka om den hästen, men så fort jag sätter mig på hans rygg så får jag svaret.
min vackra gulpklimp. jag ska aldrig lämna dig, aldrig.
min vacka joe tabac
jag älskar dig i oändligheter.
nej, nu måste jag packa.
RÄTTVIK IMORGON!!
åååh va skönt det ska få bli.
jag ska få åka hem
loveit.
först jobba, sen rättvik, älskade rättvik!
hörs nästa gång jag får lust att skriva av mig om något spännande.
hejvejs.
juste. jag har piercat tungan nu. gjorde de förra torsdagen.
där har ni bild. lite dålig kanske, men bättre än inget.
btw, min kamera har gett upp nu, så jag ska typ skjuta den eller nåt. nejdå :)
men nu blir de till å börja spara lönen och inte köpa massa skit! NIKON D5000 på ingång.
häärligt!
men ni får ha det så toppenbra,
finns alltid på facebook, amanda vikner.
pussåkram
det känns ganska fantastiskt att jag har iaf ca trettio läsare/dag fast jag inte har uppdaterat på exakt 7 dagar nu. mina trogna läsare.
jag hade faktiskt velat veta vilka som läser min blogg. det hade ju varit fantastiskt om man hade fått se vilka som läser det. typ som man kan göra på bilddagboken. det hade ju vart det ultimata, pricken över i:et liksom. men man ska inte önska för mkt har jag lärt mig.
har haft lov denna vecka, jätteskönt :)
och det har varit galet fint väder hela veckan!
har varit i stallet och varit med angelica i bjurs hela lovet. wonderbart.
vi har haft superkul, min älskade angelica, love her.
mitt damptroll till häst sen då.
haha, åh han är ju helt fantastisk!
sån jävla personlighet.
men iallafall, tillexempel igår när jag skulle rida honom ute på åkern så ville han först inte komma in från hagen, springer upp och ner upp och ner längst hagen, verkligen råvägrar att ens ge mig en blick, totalignonerar fast jag ens ropar honom. sen så ropade jag till: snosis, ska du inte ha en morot då?! då reagerade han, men bara en reaktion tills att han såg att jag inte hade en morot. de va typ: JAA, morot!!! WTF, hon har ju ingen, tro inte att hon ska kunna lura mig inte. dumma människa... Sen sprang han iväg igen. jag hade ju inget annat bittert val än att låta honom vinna och springa in i stallet och hämta krafft. så fort jag skramlar med den lilla hinken så reagerar ALLA 10 andra hästar i hagarna, men inte Josesnose heller, nejdå. här ska man inte va lättlurad heller. så jag fick gå in i hagen och riskera mitt liv för att damptrollet sparkar ju som en idiot när han springer runt, och OJ(!!): kolla dude, hon har ju fan mat ju!! och springer rakt till mig och gnäggar.
åh, tack kära häst för intresset liksom!
där va ju bara del ett.
sen i stallet när jag väl fått honom att ställa sig i gången utan att springa in i alla boxar och kolla om de finns mat och dra ner alla täcken, så ska man börja borsta. då kommer samma vanliga visa igen, vandrar hejdlöst fram och tillbaka, fram och tillbaka.
fram och tillbaka.
bajsar överallt i hela gången.
på grimskaft, på salvtubar, på täcken, på fan allt möjligt. de första han får chansen att reta upp mitt humör så tänker han: höhö här kan jag skita!
skrap, skrap. det ska höras när joe är i stallet. inte undra på alla repor i stallgången.
skraap, skrraaaap.
vääägrar stå still.
samma procedur om och om igen, varje gång.
så ska han ju självklart försöka sparka lilla amanda så fort han får chansen också. jaadå, självklart. man kan ju lyckas träffa liksom? jätteskoj!
sen lyckades jag få på sadel, martingal och träns, wihooo!
så tar man ut honom för att försöka hoppa upp.
står han still?
nej!
snarare sagt springer iväg med mig. tur att det finns stängsel och snödrivor säger jag bara.
omöjliga hästskrälle. efter lite skrikande från min del, och en jävla massa envishet från hästens sida så kom jag upp. tror de tog typ 7 minuter eller nåt.
haha, alltid ska man bli svettig innan man ens kommit upp på hästryggen tycker joe. knäppskrälle.
jaja, väl uppe så är han ju världens pärla. tror det är därför jag älskar honom.
vi drog ut på ängen och motinerade, en meter snö typ. underbart.
pulsa jättemycket. han tyckte de va så kul att han glömde bort hur trött han blev.
när han fick stanna för att bajsa så la han sig ner. nejdå, men nästan. han vek båda frambenen, och tippade sig åt sidan, det va läskigt. stackarn, fick sån mjölksyra! vi gick direkt up ur snön och travade av mjölksyran på cykelvägen som va plogad, och där fick han sin energi tillbaka så man kunde tro han stått i över två veckor. haha typiska häst.
men inne i stallgången igen så stog han som en klippa. jag skulle kunna lägga en dyrbar diamant framför varenda hov på honom och dom hade inte flyttats en enda millimeter.
så han har överskottsenergi, därför allt ovanstående i hagen och stallgången.
när han har fått röra sig är han hur cool som helst.
ibland kan fråga mig själv hur fan jag kan tycka om den hästen, men så fort jag sätter mig på hans rygg så får jag svaret.
min vackra gulpklimp. jag ska aldrig lämna dig, aldrig.
min vacka joe tabac
jag älskar dig i oändligheter.
nej, nu måste jag packa.
RÄTTVIK IMORGON!!
åååh va skönt det ska få bli.
jag ska få åka hem
loveit.
först jobba, sen rättvik, älskade rättvik!
hörs nästa gång jag får lust att skriva av mig om något spännande.
hejvejs.
juste. jag har piercat tungan nu. gjorde de förra torsdagen.
där har ni bild. lite dålig kanske, men bättre än inget.
btw, min kamera har gett upp nu, så jag ska typ skjuta den eller nåt. nejdå :)
men nu blir de till å börja spara lönen och inte köpa massa skit! NIKON D5000 på ingång.
häärligt!
men ni får ha det så toppenbra,
finns alltid på facebook, amanda vikner.
pussåkram
Kommentarer
Postat av: Malin
Jag läser din blogg :D <33
Postat av: sandruuuw
jag läser din blogg gumman :)
Trackback
