en vän till mig mår dåligt över en himla massa saker som jag inte tänker rabbla upp här.

men i alla fall så svarade jag såhär till henne:

jag är ingen psykolog, jag ska inte heller säga till dig vad du ska göra.
men jag vet hur det är när allting man har byggt upp bara rasar ner, allt man kämpat för går i spillo och allt man älskar försvinner ifrån en . man står och kollar på sin egen värld när den rasar och man kan inget göra.man vill stå där som en jätte ovanför sin värld och plocka allt som faller, pussla ihop hjärtat som bristeroch kan man det inte själv, så önskar man att någon gjorde det åt en. man vill att någon ska reda ut alla ens problem , eller så vill man fly ifrån dom för att man inte orkar stå kvar och leva i dom.
det sliter i hjärtat på en. i know, belivie me.
 jag har inte varit med om exakt det som du går igenom nu. men jag har varit med om otroligt mycket och min värld har rasat ett antal gånger. några gånger har den rasat mer än andra, och andra gånger har den gått sönder helt.

och kära m****, det är när man tror att det är helt kört som man måste hitta ett ljus någonstans för man drar till vinst på det senare i livet, tro mig.

det är här du måste agera.
just nu.
för nu har du rasat till botten.
klättra uppåt! du måste klättra uppåt för att inte gå under jorden, bokstavligt talat.
m**** du måste hitta något eller någon du vill leva för, och kämpa för det !! för att någon gång i livet kommer du att tacka dig själv att du inte gav upp just den där dagen.
 hitta orken, hitta lusten, för att någonstans innanför dig finns den. oavsett om du tror det eller ej. men jag vet att du är stark. det är bara DU som måste bevisa att du är stark. och du har absolut ingen annan att bevisa det för förutom dig själv. sen kanske vi har helt olika åsikter om det jag skrev nu, men jag hoppas att jag kom med några bra ord i alla fall.


m***** du är älskad av så otroligt många och du får verkligen inte vara så dum att ge upp hoppet när det finns något !