skrev nyss en hel bibel om en männsika på den här planeten jag ville utplåna, sen kom jag på att det inte var så smart att skriva det här, så jag tog bort det. rad för rad, ord för ord
egentligen ville jag inte, men ibland får man faktiskt lov att ha en hjärna.

imorgon ska jag söka upp någon mentor och jag får se om anita, samuel eller lotta får lov att bli offer. men jag står inte ut längre. jag måste få hjälp och det är nu!
om det så är att jag bara kommer sitta där och gråta och inte få fram ett endaste ord så kommer jag behöva det, och det kommer kännas bättre efteråt.
jag vill inte berätta varför, jag vill bara att folk ska acceptera att jag helt plötsigt kan brista ut i gråt utan anledning. eller jo egentligen har jag ju en anledning, eller typ 2589 sådana men det var väl skit samma. poängen är att jag vill gråta, och jag kommer gråta, men jag vill inte att folk frågar varför.
 så ni som läser det här och om ni är en av dom som träffar mig varje dag - ge mig bara en klapp ryggen, en kram eller ignonera mig. säg inte att det löser sig och fråga inte heller varför, då blir det bara värre.

just let me be me for a while, it's exacly what i need right now.
whatch me go under