Depression är inget tecken på svaghet, det är en beviselse på att du har varit stark för länge.


jag såg dom där orden flyta till en mening och jag föll för dom på en gång.
min mor säger ungefär precis sådär till mig fast i andra ord.
och hon har rätt.
jag har för många bollar i luften hela tiden, jag tar skit, på skit, på skit och ändå står jag där som den gladaste människan i världen. men tro mig det är ytligt.
jag bär på många tunga bördor, för många för mig att kunna sortera. skola, jobb, hästar, pappa, skolbyten, familjen, vänner, pojkvänn eller f.d pojkvänn, vänners bekymmer, människor i min omgivning och såå mycket mer.
allt det där samlas till en hård pressad klump och sätter sig bårde i hjärtat och hjärnan på mig, det ligger där och trycker tills jag tillslut inte pallar mer. nog för att jag river min mur helt när jag inte orkar mer så är jag förbannat duktig på att bygga upp den fort som blixten.

och så otroligt många gånger jag tycker att jag fallit till botten har jag alltid överlevt. jag har alltid hittat ett sätt att finna den där glada, uppmuntande, stöttande och energifulla amanda, den personen jag verkligen vill vara. jag vill inte vara den där deprimerande människan som folk bara ska tycka synd om eller ska stötta hela tiden.
(dock så är ni som verkligen finns här för mig verkligen underbara människor!!)
jag är den typen av människa som absolut inte vill be folk om tjänster, att fråga någon om skjuts är hemskt, att fråga någon om hjälp är avskyvärt, och att fråga min mamma om pengar finns inte ens i min värld.
jag vill inte vara ivägen för någon, jag vill bara finnas men jag vill finnas mer än så.
jag är inte den som flyter in i mängden men jag är innte heller den som är sådär extra ordinary, utan jag är amanda vikner.
i egen hög person,
och jag tänker absolut inte vara någon annan heller.

okej poängen med det här inlägget fattar jag inte,
och jag kan hålla med om att det blev rättså snurrigt.
men när jag väl börjat skriva så kan jag inte sluta.
i love writing, och jag bara skriver det som min hjärna tänker.


rasmus ♥