krockar med väggen vart jag än går
eller så hade jag behövt något så enkelt som min syster och min mamma, där jag kan gråta utan att dom frågar varför.
jag sitter här nu och gråter och gråter, jag går i bitar. så känns det som.
jag tänker faktiskt inte, för första gången i min blogg, skriva vad det handlar om. inte allt i alla fall
jag har så jävla mycket just nu, och det blir för mycket.
som en vis andreas eriksson sa till mig flera gånger "en dag amanda kommer du gå i väggen om du inte lugnar ner dig lite"
han har rätt.
jag ingen lycka
ingenstans finns det en glädje som kan rycka upp mig.
för första gången i mitt liv vill jag inte gå till stallet.
och vet ni varför?
jo för att stallet får mig att må dåligt.
stallet som alltid har varit min frihet är nu mitt fängelse.
stallet som alltid har varit min healing är nu en av anledningen till mitt illamående.
det spelar ingen roll vart jag rä nu så kan jag inte le.
i mitt rum, i stallet, hemma i selja, i skolan, i rättvik
de där ställena där jag alltid kan le, där jag alltid kan vara den jag är.
där jag kan få vara amanda vikner utan att någon tycker något annat.
JAG ORKAR INTE LÄNGRE!!
jag vill fly, jag vill bort från mora, och främst av allt vill jag bort från rättvik.
en flyktväg, kan någon ge mig en flyktväg till ett bättre ställe?
men vart jag än vänder mig så går det åt pipsvängen.
jag vill verkligen inte längre.
om jag hde kunnat hade jag protesterat, men jag kan inte protestera.
jag lever mitt liv och jag måste kunna stå för det men jag kan inte.
jag har förlorat, i't game over.
alla säger att jag ska rycka upp mig, cheer up liksom. men det går inte just nu.
och just nu måste jag få vara ledsen utan att någon säger att jag ska le igen.
jag vill inte le nu så snälla låt mig vara
jag vill vara i min egen bubbla tills allt är över.
nu hade jag behövt en redig jävla galopptur i skogen. men hästskrället jag har nu vill inte gå ut i skogen själv.
tacka vetjag joe, och han kommer snart hit hoppas jag.
jag saknar ares, ares som jämt buffade på mig när jag var ledsen, han fick mig att le och skratta när jag absolut inte ville. ares min bästa vän, varför?! varför är du inte här ?! i need you
whatch me go under.
Du vet att jag finns här om du behöver prata! Man behöver inte alltid le, jag fattar vad du menar, det är inte alltid så jävla lätt..
Vill du ha sällskap till stallet är det bara att du säger det!! Knacka på min dörr och säg bara nu drar vi till stallet! Varken jag eller Jenny skulle klaga.. Vi står vid din sida! Eller jag kan bara prata för mig själv men. Jag lovar jag står vid din sida! Vill du nått är det bara att komma och prata. Om du kommer och snackar med mej stannar det också här. Jag har ingen anledning att kasta runt saker folk säger till mig till andra! Så det stannar det kan jag lova! :D
Sen jag går mer än gärna bort till stallet och hjälper dej att mocka osv om de behövs.. :) Kraam <3
amanda, jag kan inte riktigt förstå att du säger att du inte kan le! alltid när jag såg eller träffade dig så va du alltid glad och spred så mycket glädje runt dig :) men jag förstår att det inte alltid är lätt att vara glad när man inte mår bra. men glöm aldrig vilken fantastisk tjej du verkligen är! av det lilla som jag har sett av dig så är du en underbar person. jag saknar dig faktiskt lite fast jag aldrig har träffat dig riktigt, bara lite då och då :p ha det så bra nu, och jag hoppas att allt löser sig för dig! kram frida <3
jag har hört mycket och vet inte om de e sant. men ja litar inte på rykten. ja tycker synd om dig. men om de jag har hört e sant tycker ja inte alls synd om dig att kompisar o häst lämnade dig . Vill du kan ja komma till dig en kväll i helgen så du kan prata ut o gråta ? kram
du vet att du kan komma hem till mig när du än vill.
bara vara någonannanstans ett tag.
puss <3
