malin berättade idag för mig och angelica att hon inte vill bo kvar här längre.
alltså, det går nog inte beskriva hur många ggr jag har velat brista ut i gråt idag efter hon sa det till oss, men jag har jämt folk runt om mig så det går inte.

jag har velat lägga mig ner på marken och skrika ut vilken dålig människa jag måste vara eftersom hon inte längre vill bo med mig, jag ville gråta tills mina tårar slutade rinna, jag ville helt ärligt inte andas för några timmar.
så, mina kära läsare, så mycket betyder malin för mig.
och angelica också, för nu när malin flyttar hem till falun ska även angelica dra hem till bjurs och bo hemma.

mina allra bästa vänner i hela vida världen lämnar mig. vi kommer att skiljas åt, vi kommer inte att vara bästa vänner längre.
angelica kommer gå tillbaka till sitt vanliga, och även malin.
men jag kan inte fatta att det är sant, det är så otroligt jävla breath-taking.
och jag vet att många av er tänker "easy now amanda, du finner fler vänner där ute i världen!", och ja, troligtvis gör jag det. men jag kommer aldrig, aldrig, aldrig hitta någon som dom. och själva tanken att jag måste förlora dom nu bryter mitt hjärta i miljontals bitar.

jag vill ju såklart det bästa för mina älskade vänner, så om mår bättre av att bo hemma så är det ju deras val.
men jag kan inte bo hemma, det är helt omöjligt.
för det första - jag måste lämna tillbaka gabbe.
för det andra - jag har ingenting kvar i mora förutom min familj, ingenting !!


malin kommer hit imorgon, förhoppningsvis går det att lösa somehow, men har hon gjort sitt val så har hon..
:'(







vet ni tjejer?
ni är min värld. och jag kan inte tänka mig ett liv utan era andetag vid min sida.