jag orkar inte mer
vill inte vara kvar

känner mig vilsen och vet inte vart jag ska ta vägen.
kan inte vara själv, då bryter allt samman.
vem kan hålla mig ständig närhet?
finns ingen som kan stötta mig till det jag behöver, trots att jag har mina fina vänner - så räcker det inte till.
jag vill inte klänga på någons axel, jag vill inte behöva vara någons börda.
jag vill vara min egen börda, och känna min egen smärta rinna genom åren.
det är vad jag är van vid, det är vad jag är skapt för.


idag hade jag helt allvarligt tagot livet av mig om jag hade haft mage till det.
jävla fegis

hur länge ska detta pågå?
kan jag inte få vara som alla andra lyckliga ungdomar?
nejdå, det må vila en förbannelse över mig.