trött och less på praktik
trött och less på skolarbeten
trött och less på det mesta inom häst
det här med och tävla känns otroligt aktuellt för mig just nu, det går som bäst nu! hästen hopapr som en gud och jag rider jättebra, men stoppet ligger i - och stoppet är att jag inte har någon som kör till tävlingar. min mor är inteett dugg jävla intresserad av att veta hur sin dotter har utvecklast de senaste månaderna - hon har inte ens sett mig rida på över ett år. min syster festar, min kära jocke är i norge och jobbar, min häst vill inte lastas, jag avskyr att behöva be folk om hjälp.

idag när jag var hos tandläkaren så tänkte jag tillbaka på hur det var att vara liten, dagarna när mor följde mig till stallet och kollade när jag red - dagarna då vi faktiskt red tillsammans. då jag var liten och mor följde mig till tandläkaren och höll min hand. idag var en sån dag då jag hade behövt min mor, jag kände mig ynklig och liten och ville hoppa upp i mammas famn och bara gråta floder å mamma torkar bort snoret som bara rinner. jag ville att hon skulle hålla min hand, jag ville att hon skulle skjutsa mig på cykeln, jag ville att mamma och dotter skulle få vara mamma och dotter igen. ett band som ingen kan ta ifrån dom två själarna.
häromdagen pratade vi i telefon och jag berättade för henne att jag tycker det är tråkigt att hon inte bryr sig längre och tydligen var jag inte ensam, även mamma tycker att jag har slutat bry mig om henne - och ja jag kanske har reagerat så den sista tiden - den här tiden då morfar har varit sjuk - då har du, mamma, bara brytt dig om att vara med micke, du pratar om allt med micke men du har skjutit mig åt sidan. du och jag som alltid har varit bästa vänner och pratat med varandra om allt.
jag minns dagen på jullovet du skulle köra mig till jobbet och berättade hur du kände för allt just då, du släppte ditt hjärta för mig och berättade allt - då kände jag min betydelsefull. nu de senaste månaderna har allt bara flytit åt andra hållet, micke betyder för dig och jag betyder mindre. du pratar inte med mig om hur du känner, du vågar inte visa när du är ledsen och du är bara sur å grinig hela tiden.
vad i hela fridens namn har hänt på vägen hit?
vad har jag gjort för att ha förtjänat detta mamma?

jag har förlorat dig, inser du inte det?

du sa i telefon till mig "man växer ifrån varandra" , men nej förstår du inte bättre än att du och jag vi gör aldrig det,?! jag har aldrig varit den här typiska ungdommen som har kämmits över dig , som har sagt att jag inte vill ha dig som mamma osv osv - jag har alltid varit mammas lilla flicka, och jag kommer alltid att vara det!!
mamma är det något du borde ha lärt dig här i livet är att bästa vänner inte växer ifrån varandra, man kan skildra sig och tappa kontakten - men du och jag kan inte det.
men det är något som har hänt som gör att du inte längre vill prata med mig, i'm dying not to know what!

jag vill vara din bästa vän,
och inte minst vill jag ha dig som en bästa vän för du är pålitlig.
men sålänge du håller ditt hjärta stängt för mig så öppnar inte jag heller mitt för dig, bara så du vet det.

jag saknar dig
dagligen.

det här tynger mitt hjärta så otroligt mycket,
jag kan inte fokusera på dagarna, och på kvällarna vill jag bara gå och lägga mig och inte vakna upp försen allt är bra igen, jag har ingen lust till någonting längre - jag vill bara sova sova sova sova. jag vill inte gå och lägga mig på kvällen i vetskapen om att jag måste kliva upp på den där förbaskade praktiken och göra sånt jag inte vill, jag vill bara inte. har ingen lust längre, ingen lust för något.


jag saknar oss