it was wrong to let you walk right in to my life,
i was dumb to think that i would survive,
i was a fool to think that the grass was greener on the other side
and now it hurts to know that i will never
- i'll never trust again. 

jag vill inte längre

please help me grow

:'(

   tur att jag har den här grabben som alltid ger mig lyckan tillbaka.


♥

som jag skrev på facebook för er som läser båda, så har jag varit på soldalen ikväll med evelina, malin, elin, ottila, karin och sam och kört anden i glaset.
först pratade vi med en kvinna som föddes 1917 och hette Asta som inte gillade barn, hon tog självmord p.g.a sin sjukdom som var asberger - som hennes mor även hade. Hennes man hade en hund & en häst, men inte en tam björn (haha malin som ställde frågan!), Hon berättade att alla utom jag kommer få en lyckad framtid - jag kommer dö. men malin gjorde en superfin finish på den frågan och sa "men det gör vi ju alla till slut, eller hur?" så svarade Asta "ja". 
Sen ställde jag en spontan fråga som löd:
- vet du vem min pappa är?
som sedan ledde till
asta - ja
jag började gråta
jag - är han här nu?
asta - ja
jag - sitter han breve mig?
asta - nej
han satt brevid malin, på elins plats (hon stod upp just då)
jag - kan jag få prata med honom ikväll?
asta - ja
malin - kan hon få prata med honom nu?
asta - nej
malin - varför?
inget svar.
malin - är det för att vi pratar med dig nu?
asta - ja

sedan pratade vi lite mer, om t.e.x våra föredetta & nuvarande hästar, sen blev asta trött och så vi sa hejdå.

men vi var ju in mood för det där så prövade en gång till.
vi fick in Jarl/Gjarl som var ond så vi sa hej då.

sen prövade vi en gång till och den här gången frågade vi efter goda andar.
Alla - har vi någon här?
anden - ja
Malin - vad heter du?
anden - J I M
jag - är du släkt med någon utav oss?
Jim - ja
jag - vad heter du i efternamn?
Jim - V  I K N E R
jag - är du min pappa?
Jim - ja

sen började det, konverstationen.
pappa berättade (med hjälp av våra frågor) att han såg alla oss barn samtidigt- att han vakade över oss, att min bror skulle få jobb snart, och att det inte kommer lösa sig mellan johanna och hennes ex, att han är nöjd med hur hans hus ser ut nu men att det inte var som han hade tänkt sig, han vet hur många miljoner tårar johanna gråtit över christian.  med mera, med mera
sen pratade malin om sitt ex som hon då fick reda på att han var elak.

efter ca 35-40 minuters konversation med pappa ställer han sig på startrutan, bara sådär. sedan försvann han.
och jag började gråta och fattade inte varför han lämnade spelet sådär,
jag ville ju ställa så många fler frågor, jag ville veta vad han gjorde om dagarna, jag ville veta hur det såg ut när han dog, jag ville veta om Görel och mormor fanns med honom, jag ville veta om hästar och människor har samma himmel eller om det ens finns en himmel över huvud taget, jag ville veta om han mådde bra nu, om han är glad och stolt över oss, jag ville veta om vi kunde gjort något annorlunda.

men sen sa elin - andar, det är väl såna som inte är "färdiga" med sitt adjö än?
och malin svarade - ja precis.
sen kom dom båda fram till anledningen på pappas hastiga avslut.
han var ledsen för en sak som johanna sa i telefon, och han ville inte säga adjö än. pappa var inte redo att "lämna" mig eller jorden över huvud taget än. han hade grejer kvar att göra, saker att säga.
så därför avslutade han som han gjorde.
jag är glad att dom sa så för det stillade mina funderingar lite,
men fortfarande så kommer det här ta veckor att smälta,
och jag vet inte om den här natten kommer innehålla mycket sömn, kl är redan halv tre..
jag vet inte om morgondagen kommer innehålla mycket koncentration på lektionerna
jag vet inte om jag kommer släppa det här, någonsin
jag vet inte om jag kommer kunna tänka på annat.

jag vet ingenting förut att det här var en jättegrej,
och jag vet även att även om det här var jättejobbigt för mig, så är jag glad över att det hände.

för nu är jag helt säker på att pappa vet mina framsteg inom ridningen, och jag är helt säker på att pappa finns där för mig när jag gråter om nätterna, jag vet helt säkert att pappa stöttar mina systrar och min bror när dom är ledsna, jag vet helt säkert att min pappa ser när jag skriver detta.
och vet ni varför jag vet detta?
för att han har själv berättat det för mig.



vissa tror på sånt här, andra inte.
jag är en av dom som tror på detta och det är därför jag skriver det här inlägget.

killar...

medans jag låg i min säng och tittade på min bakrundsbild så fick jag mig en tankeställare.
samtidigt som jag åldras ett år på ett sätt jag vill åldras, så åldras Jeff ett år åt det hållet man absolut inte vill att han ska åldras. varför blir inte hundar lika gamla som människor?

bilden jag har som bakrundsbild är tagen förra vintern, så vacker bild. men jag tänkte att "oj, det har redan gått ett år!" och sen vi flyttade till mora och först träffade Jeff så har det redan gått 4 år! Vilket betyder att Jeff är nu ca 9 år gammal,
åh älskade speciella hund, måtte du leva några år till. vad skulle man göra utan dig?!
jag har varit med om många hundar i mitt liv, men det här är den hunden med mest personlighet.
Jordklotets bästa hund, ja det är våran lilla Jeff.



jag älskar dig våran vackra lilla bjäbbis.
du är bäst jeffen, absolut underbarast

ni vet den där känslan då huvudet snurrar, magen vänder sig ut - in & runt runt runt, och man vill bara spy.
ja, den känslan har jag nu.
av det här stället som kallas rättvik.
jag förstår inte hur ett ställe, en plats som förr har gjort mig så lycklig att jag nu inte vill andas in samhällets luft.
that's how i feel now. 
jag vill inte behöva må såhär varje dag, jag vill inte behöva vilja kräkas upp maten jag ätit för jag mår bara sämre av den, jag vill inte att mitt huvud ska snurra utan anledning. jag vill inte gråten i halsen. jag vill inte behöva se ut som ett lik. jag vill inte behöva må dåligt av att vara i skolan. jag vill inte jag vill inte !!!

vad ska jag ta mig till?
tur att jag har min mamma som alltid hjälper mig.




jag vill ta med mig rasmus och åka far far away from here.

en sak är säker
jag så stolt över att kunna presentera mig som hennes dotter.
och jag är så glad över att jag har en mor som jag kan prata med allt om, precis allt.
och vet ni vad det bästa är? hon har svar på allt. precis allt!
jag kan berätta den mest kluriga grejen som jag inte ens själv förstår vad jag säger, och så svarar hon med något smart. hon gör verkligen det hon kan för att kämpa för oss barn, och vi har inte alltid tagit den lättaste vägen fram. vi har alla varit med om något, men här har vi våran kämpe och min största idol.
vissa säger malin baryard, jill jonsson eller peter göback men för mig är det min mamma, den människan som står mig närmast här på jorden och den människan jag verkligen ser upp till.

den dagen jag blir en mamma ska jag vara precis som dig.
du har hjälpt mig genom mycket,
vi har haft våra med och motgångar.


du är den enda halvan jag har kvar mamma, och för att du finns som du gör blir den halvan hel ibland.
steg för steg, dag för dag hjälper du mig att läka alla hål jag har, du finns för mig dag som natt.
och inga ord mamma, kan beskriva hur tacksam jag är över det.
du är min alldeles egna speciella underbara bästa mest omtyckta mamma i hela världen.

jag aldrig säga, visa eller skriva tillräckligt hur mycket jag älskar dig,
men jag hoppas att du förstår.

du och jag mamma,
du och jag.
♥

fina minnen! jag, evve, sjökvist, skåne & ottiliaaa :)

jag, jessica & malin. starten på masen <3

me and sister

jag och angelica <3!  saknad

masen! jag anton angelica & samuel


krischan & rarre på besök i dalarna


angelica for sale <3 amanda vik ner

och ja, det känns ju sisådär.
kom nyss från kvällsfika och det känns ju sisådär.
att vara i lägenheten känns ju sisådär.
allting känns sisådär.
förutom jenny, elin & vikkan.
och vicki !
dom känns bra, väldigt bra.
kärlek på dom ♥